Har du någonsin sett den här man?

Jag hör talas om den här "man" varje dag. Man ska, man borde, man får inte, man kan inte och man måste. Framför allt, man måste! Jag funderar på hur vi alla kunde bli så lurade av den här man. För, när sanningen ska fram, så finns det ju ingen man! Har du någonsin sett man? Jag gissar att du svarar nej. Jag gissar också, att om du funderar på det, så inser du att du många gånger varje dag omges av den här osynlige man. Om inte det stämmer in på dig, har du troligen flyttat ut i skogen och avskärmat dig från all mänsklig kontakt.

Varför håller vi på så här? Jag tänker att det enkla svaret är att det kom med modersmjölken. Det finns i vårt språk, vi har hört talas om det ända sedan vi lärde oss att förstå spåket. Vi kommunicerar dagligen till varandra genom man och jag tror att det skett så ofta och så länge, att det är ett automatiserat uttryck som vi inte regagerar på. Men, det borde vi! 

För, vad innebär det för våra liv, om vi låter oss styras av denna osynliga man? Att man är med och påverkar val vi gör i vardagen, stora som små beslut? Jag tänker att det fjärmar oss från oss själva! Om vi ska lyssna på man och inte oss själva, vet vi då till slut vilka vi själva är eller vad vi själva vil? Den inutition vi alla föddes med, är utbytt till en ångest och stress över att uppfylla alla mans önskemål och befallningar. Vi jäktar mellan alla måsten och försöker göra allt och lite till, för att göra den här man nöjd. 

Oavsett hur högt tempo vi håller och hur mycket vi låter oss styras av man, så tror jag på att vi aldrig någonsin kan ta bort den längtan vi har inom oss. Längtan som vi alla bär på, att få bli sedd och uppskattad för den man är och ingenting annat! Om du tillåter dig att umgså med dig själv i tystnad, på riktigt, finns där en inre röst som talar om din längtan?
 

Kommentera gärna: