livsperspektiv

Jag tror på att sanningen är den att det finns oändliga perspektiv. Jag tror på att människan längtar efter och behöver förstå sig själv, andra medmänniskor och den värld som vi lever i. Här delar jag några av mina livsperspektiv. 

2018 > 02

Vår hjärna är designad för att snabbt kunna lägga märke till  hot i våran omgivning. Kroppen kan inte själv veta vad som är ett hot, utan det är vår hjärna som gör en tolkning av den upplevda verkligheten och meddelar kroppen om hot. Kroppen i sin tur svarar med en förhöjd vakenhet som gör kroppen beredd på att springa fort, slåss eller vara blickstilla för att undkomma hotet. Utan den här förmågan att "zooma in" på hot skulle vi inte ha överlevt. När hotet är över, och vi undkommit,  "zoomar" hjärnan ut igen och kroppen lugnar sig.  Allt är frid och fröjd och vi mår bra igen. 

Vi lever inte längre på savannen. Vi lever i den moderna tiden. Hoten idag handlar inte längre om råka befinna sig nära hungriga lejon. Något som är ytterst verkligt och farligt. Jag påstår att hoten idag oftare finns i våran inre verklighet (i våra tankar och våran fantasi) och att det därför, för vårat medvetande, är mycket svårare att sortera ut dem från den yttre verkligheten och bli kvitt dem. Kroppen kan inte göra skilland på om hotet kommer från den yttre verkligheten eller från våran inre verklighet. Våran inre verklighet bär vi hela tiden med oss, därför finns det varje vaken stund tillfällen till hot, beroende på hur tolkningarna görs. 

Om jag i min inre verklighet t ex ofta gör en tolkning av verkligheten som säger mig att "om jag gör något fel, så kommer jag straffas", så är jag troligen ständigt på min vakt och rädd för att göra fel. Kroppen har en ständigt förhöjd vakenhet och det är troligt att jag i förlängningen också upplever ångest. Om jag i min inre verklighet t ex ofta gör en tolkning som säger mig att "det är något fel på mig" så är det troligt att jag ständigt är på min vakt och letar efter tecken på det. Varför det upplevs som ett hot, är för att nästa steg "om det är något fel på mig" är att "jag kommer att bli övergiven" och det är lika med döden för det flockdjur, som människan faktiskt är. Det är troligt att jag i förlängningen också upplever mig deprimerad. 

Detta är två exempel på hur man kan drabbas av ångest eller depression. Och det är plågsamt, det vet alla som upplevt det. Att sortera ut inre hot är svårare än de yttre, som går att se och ta på, därför är det viktigt att 1. vara medveten om detta och 2. veta att det går att träna på att sortera ut när tolkningen inte är realistisk, så att hjärnan kan "zooma ut" och därmed skicka signal till kroppen om att den kan lugna sig igen. 

Att "zooma ut" är en av nycklarna till att må bra, vågar jag påstå. När jag arbetar med klienter i en KBT terapi, så är det bl a detta som vi tränar på och efterhand har klienten tagit tillbaka den egna förmågan att "zooma ut". 
 
Läs hela inlägget »