livsperspektiv

Jag tror att sanningen är att den att det finns oändliga perspektiv. Jag tror att människan längtar efter och behöver förstå sig själv, människorna omkring en och den värld som vi lever i. Här delar jag några av mina perspektiv.

2020

Ett vanligt önskemål jag får från mina klienter är att de önskar att veta hur de kan ta bort besvärliga känslor. Det är naturligt att fokuset hamnar på att de ska tas bort, för ingen människa vill lida!

Men, det är omöjligt, för känslor kan inte tas bort. Vi är biologiska varelser och våra känslor skapas inom oss varje dag, i ett samspel med kroppen och hjärnan, och de finns för att hjälpa oss att överleva. Jag brukar säga att våra känslor är våran inre kompass, de talar om för oss vilka behov vi har och vad vi bör närma oss och vad vi bör fjärma oss ifrån. Utan våran inre kompass, kan vi inte navigera! 

Så, vad vi behöver göra är listället att närma oss våra känslor, att lära känna våra känslor! Att identifiera dem, vart sitter de i kroppen, vilken känsla det är och vad vill den säga oss? Vi behöver acceptera känslan och sedan handla på sådant sätt att den bearbetas, och då kan den lägga sig till ro och klinga av. 

Att vi lider av våra känslor beror på att vi inte kommer hela vägen i att bearbeta dem! Vi kanske inte kan identifiera dem, vi vet inte vad det är för känsla. Och vi har svårt att acceptera dem, vi kämpar emot, vi försöker att fly eller hamnar i ett fryst läge. Det gör att känslorna stannar kvar i kroppen. 

Det är aldrig för sent att lära känna sig själv och sina känslor. Det är aldrig för sent att gå från ett lidande till att leva! Det innebär inte att vi aldrig kommer att känna smärtsamma känslor igen, för det kommer vi, men det innebär att vi kan leva med dem och vi kan bearbeta dem. 

KÄNSLOR : NYFIKEN - GLAD - FÖRVÅNAD - ARG - RÄDD - LEDSEN - SKAMSEN - AVSKY - AVSMAK 
 

Läs hela inlägget »

Något jag upptäckt är avgörande för god psykisk hälsa, är att respektera sig själv. Det handlar om att lära känna sig själv, vilka egenskaper föddes just jag med? De här egenskaperna jag föddes med, hur tar jag hand om dem? Vad ska mitt liv innehålla, för att möta de egenskaper jag har? 

Jag upplever att vi ofta gör tvärtom, vi använder omgivandande samhället och våra bekanta och vänner som referens och gör som de gör. Det tänker jag är ett misstag. Vilket beror på att vi alla är unika individer. Det som passar dig, det passar kanske inte mig. Det du behöver, är kanske inte det jag mest av allt behöver. Det vi har gemensamt, dock, är att vi är människor, och i och med det delar vi alla samma grundbehov. Men, sedan menar jag att vi skiljer oss åt i vad som stimulerar oss, vad som skrämmer oss, hur viktigt det är för oss med tryghet kontra frihet, hur vi omsätter ny kunskap osv och helt enkelt, hur vi processar det vi är med om i vår vardag! 

Så, när människor försöker leva det "normala livet" och följa det som är "normalt" inte mår bra, så är det inte för att det är något med dem som är fel eller konstigt. Jag tänker att det mer handlar om att man bortsett för mycket från ens egna behov, från den unika individ man är, från de unika egenskper som just du har!  

När vi börjar ta reda på vilka vi verkligen är, skalar av det som lagts på utifrån, och istället skapar sig en livsmiljö där ens egenskaper får lov att träda fram, får utrymme och varsamt tas om hand, så menar jag att människan kommer att må bra. 
 

Läs hela inlägget »
Varje människa som föds är en unik individ. Det finns ingen annan som är som du!

Jag kan se att i mitt arbete så handlar det om att man måste knyta tillbaka till den man är. Få kontakt med sig själv. Förstå sig själv. Förstå sina tankar och beteendemönster. Känna sin kropp. Känna sina känslor! Mitt arbete handlar också till stor del om reparation. Att den unika individ man föddes till måste få komma fram, måste få bli sedd, måste få bli förstådd, måste få den bekräftelse, respekt och kärlek, som den förtjänar. Det är först då som människan kan kliva ut i livet och vara allt det som den föddes till! 

Jag kan se att de barn de en gång var inte blev hjäpta att förstå sig själva och inte fick den kärlek och respekt, som de hade behövt, för att kunna blomma ut i de unika individer de är. De har fått göra anpassningar, kapat bort delar av sig själva, stoppat undan känslor, hittat sätt att själva hantera något som är för dem egentligen för svårt. Och dessa anpassningar fortsätter man med som vuxen. Och det påverkar ens relationer och därmed hela ens liv! 

Jag pratar med mina klienter om att det finns en "grundperson" i varje människa. En grundperson är den, för varje människa, unika sammansättningen av ens egenskaper. Med egenskaper menar jag t ex  temperament, hur emotionell man är, hur lätt man har att känna sig ängslig, ens intuition, fantasi och intelligens och om man är mest rationell eller mest intuitiv.

Med sin grundperson så föds man in i en miljö, en omgivning. Hur blir det om man t ex har lätt för att känna sig ängslig, men inte får lov att uttrycka det, "för i den här familjen gråter vi inte"? Hur blir det om man har lätt för att bli emotionell och växer upp i en kaotisk miljö utan hjälp att förstå eller ta hand om de många egna känslorna som finns i kroppen? Hur blir det om man har lätt för att fantisera, men inte får lov att uttrycka det, och dessutom samtidigt har blivit skrämd av sin omvårdare? Eftersom man som barn är helt beroende av ens omvårdare, så gör man en anpassning av sitt beteende, så att man får lov att vara så nära som möjligt. Så om jag t ex måste sluta gråta för att få vara nära min omvårdare, så gör jag det. 

Men. När vi måste hålla känslor inom oss och när vi inte får lov eller hjälp att uttrycka allt det som vi är födda till, så skapas problem. Det är de problemen mina klienter söker hjälp för och de kommer till mig med en önskan om att bli av med sina problem.  Och jag svarar att "vägen fram är vägen igenom".  Alla strategier som syftar till att undvika det jag bär på, leder endast till kort lindring, och problemet kommer tillbaka. Jag hjälper istället klienten att få kontakt med sig själv. Att se och förstå sina anpassningar. Att sörja det man inte fick, men alltid behövde och förtjänade att få. Att börja uttrycka allt det man är. 

Mitt perspektiv på psykisk ohälsa är att den unika individ man föddes måste tas full hänsyn till. Allt det jag är måste få bli synligt, måste få kärlek och måste få respekt. Och att det aldrig är för sent att börja om! 
 
Läs hela inlägget »