livsperspektiv

Jag tror att sanningen är att den att det finns oändliga perspektiv. Jag tror att människan längtar efter och behöver förstå sig själv, människorna omkring en och den värld som vi lever i. Här delar jag några av mina perspektiv.

2021

Som vuxen lever man sitt liv i den vuxna världen. Men man har också en gång varit ett barn och barnets värld är inte den samma som den vuxnes. På min mottagning möter jag många som inte har någon kontakt med det barnet som man en gång var. Som om barnet man var är skiljt ifrån den vuxne man är idag. Men, jag menar att barnets upplevelser bor kvar i den vuxne. Det som jag har upptäckt på min mottagning är att det är avgörande för en god psykisk hälsa att ha kontakt med det barn man gång var.   

Ditt inre barn är den som bär på berättelsen om vem du är och hur världen tog emot dig. Denna berättelse gör vi till våran egen sanning och tar sedan med oss den ut i det vuxna livet. Upplevelser i det vuxna livet tolkas och förstås genom den berättelse vårt inre barn bär på. 

Som barn är vi maktlösa och fullständigt beroende av vuxna för att överleva. Det första ett nyfött barn gör är att söka ögonontakt med sin mamma för att skapa en kontakt som gör att barnet kan överleva. Om barnet sedan växer upp med vuxna omkring sig som är uppmärksamma och förstår barnets behov och även ger barnet det som barnet behöver, så kommer barnet att utvecklas med en trygg upplevelse av världen. Om barnet inte får den omsorg den behöver, så kommer barnet att hitta anpassningar, som gör att barnet ändå upprätthåller så mycket kontakt som möjligt med den vuxne. Ett barn som tvingast att hitta anpassningar växer upp med olika grad av otrygg upplevelse av världen. Hur låter berättelsen om din plats i världen? 

Barnets sätt att tänka är egocentriskt. Det finns en överlevadsmekanism med detta, nämligen att barnet ska signalera sine behov till den vuxne! Men, det gör också att barnet kommer att tolka det sker som en direkt orsak av dem själva. Så om barnet inte lyckas få kontakt med den vuxne, så kommer barnet tolka det som att det är en direkt orsak av dem själva. Med andra ord, så som vi blir emottagna (eller inte emottagna), så kommer vi också att tänka om oss själva. Och dessa föreställningar om oss själva tar vi med oss in i vuxenlivet. 

Att få kontakt med sitt inre barn kan förlösa många känslor som begravts och synliggöra föreställningar som blivit till sanningar. Det kan vara omvälvande, men det kan leda till att du så småningom kan gå hand i hand med ditt inre barn. Att gå hand i hand med sitt inre barn är att inte längre vandra ensam! Världen kan bli en tryggare plats när det inre barnet inte längre är ensam och utsatt och man kan få kontakt med känslan av frihet och tillit. Tillit till sig själv och till livet. 

Läs hela inlägget »

Vi tänker ständigt. Det är till och med så att det faktiskt inte går att sluta att tänka, även om man vill! Vi kan alltså inte "ta bort" några tankar och tyvärr därmed inte heller de tankarna som vi upplever som obehagliga eller plågsamma. Många av dem som söker sig till mig har tankar som påverkar deras liv på ett negativt sätt, t ex självkritiska tankar. Samtidigt som vi inte kan ta bort tankar, så kan de alltså ha en oerhörd tyngd i hur de påverkar vårat liv. 

Det vill säga om vi tror att tanken är sann! Sjävla lidandet uppstår pga av att vi tror att våran tanke är sann. Men, ingen tanke är sann (ty det finns ingen sanning), utan den är enbart en tolkning av verkligheten. Och hur vi tolkar verkligheten avgör vilka tankar vi tänker. Man kan tänka om det som att jag har ett par glasögon på mig, och färgen på glasen avgör hur jag ser på omgivningen omkring mig, Alla människor har varsina glasögn på sig, så även om du och jag skulle stå på exakt samma plats exakt samma tid, så skulle vi tänka helt olika saker och vår uppmärksamhet skulle dras till olika saker. 

När man har förstått att ingen tanke är sann, utan enbart en tolkning, då är man beredd att ompröva det man tänker. "Okej, jag får en tanke som säger si, skulle det också kunna vara på ett annat sätt?". När man kommit igång med detta, så är man igång med det som kallas "reflektivt tänkande", vilket är förmågan att tänka på vad jag tänker på. 

Med hjäp av detta refektiva tänkande så skapar man frihet och valmöjlighet för sig själv! På detta viset kan psykiskt lidande minska. Psykiskt lidande beror i själva verket på att vi fastnat (i ett tankemönster, som sitter ihop med känslor och beteenden som ofta förstärker tankemönstret) och inte hittar en väg ut. 

Vägen ut är allstå att lära sig att förhålla sig till sina tankar och därefter agera i en riktning som är värdefull för dig. 

Läs hela inlägget »